Igår besökte jag en väninna som är vegetarian sedan flera år tillbaka. Jag har själv på allvar försökt övergå till vegetarisk kost vid ett par tillfällen men inte lyckats. Varför? Jag tror att det, åtminstone delvis, beror på att jag har stort behov av att känna mig mätt när jag ätit men även det faktum att äta kött innebär andra smakupplevelser som jag bär med mig från barndomen och dessa minnen har jag svårt att skilja mig från eftersom jag är uppväxt med mammas extremt vällagade och goda mat.
Nåväl, besöket igår fick mig att ta en ordentlig funderare på om det inte skulle vara värt ett nytt försök att försöka leva vegetariskt. Min väninnas skäl till sitt val att enbart äta vegetariskt är av respekt för djuren och det är ett skäl som jag också odelat kan ställa mig bakom; många gånger känner jag olust vid tanken på att djuren berövas sina djur för vår skull och tycker illa om åsynen av slaktbilen som jag ser då och då eftersom jag bor på landet.
Mina tidigare försök att äta vegetariskt har haft två orsaker; den ena är för djurens skull och den andra av hälsoskäl. Det känns som om det generellt sätt följer en hälsosammare livsstill till en vegetarisk kosthållning och dessutom är mycket kött, speciellt charkvaror, behandlade med nitrit som är ett tämligen onyttigt salt som inte bör förtäras i större mängder då det, har jag absolut för mig att jag hört och läst, kan vara cancerogent.
Jag har, som sagts ovan, ett behov av att känna mig mätt när jag har ätit men behovet har nog blivit mindre med åren. Dessutom sägs det att det är hälsosammast att inte äta sig riktigt proppmätt så det är något att träna sig på, köttätare eller inte.
Det här med att vara vegetarian är något som förstås påverkar hela familjen. Alla behöver äta samma mat men naturligtvis går det att komplettera med kött för dem som vill det, risken är bara att det blir mycket merarbete med maten. Det är barnen som påverkas mest, visserligen äter vi en del vegetariskt redan nu men att helt avstå kött blir en stor omställning för dem och ställer höga krav på att jag kan servera dem en fullgod kost ändå och att de dessutom äter den! Två av dem har redan uttryckt medlidande med djuren och sagt att de inte vill äta kött men steget är ändå stort till att verkligen göra det.
Min väninna tipsade om att det finns en hel del vegetariska halvfabrikat som är bra; bacon och färs av soja. jag fick smaka baconstrimlor i en sås som påminde om skinksås och det smakade likadant fast det inte var kött så det är absolut något att testa. Först tror jag att jag ska testa färsen och göra vår vanliga kötfärssås på den utan att säga något till dem och se om de märker någon skillnad. Det blir en bra början och jag återkommer med resultatet!
Så här ser förresten vår vanliga köttfärssås ut. Om du är nyfiken på receptet hittar du det
här. Det är för övrigt ett recept som jag hittat på själv.
